inoue

Ska man ta illa upp när en av ens bästa vänner bestämde flera dagar i förväg att hon/han "inte känner för" att komma på ens födelsedagsfirande? Jag känner mig iallafall lite.. Bortprioriterad.

Det värsta är nog att jag inte ens är det minsta förvånad.

Tadaa!

Jag är redan uppe. Och inte nog med att jag redan är uppe. Jag har redan städat både badrummet och halva köket. Klockan är alltså inte ens 11.00, och Inoue är uppe, frivilligt, och städar (någorlunda frivilligt).
Jag kanske hinner bli klar innan folk börjar komma hit för en gångs skull!
Under kan ske. *nods*

Vad är det för fel på mig egentligen?
Inte sådär i allmänhet, utan just nu syftade jag mest på mitt fantastiska planeringshandikapp.

Det spelar ingen roll hur jag än planerar, det slutar alltid med att jag får göra allt i sista minuten.
Idag åkte jag hem i tid, för att ta tag i städandet av den smått röriga lägenheten inför morgondagens fest.  4 timmar senare, ser lägenheten exakt likadan ut, minus ett tvättställ. Jag har lyckats förflytta tvätten från ett tvättställ till byrån.

Planen var ju att jag skulle hinna fixa så mycket som möjligt idag, så jag (för en gångs skull) slapp panikstäda i sista minuten. But no..
Där rök min chans att hinna ner på stan och prova drömkjolen imorrn. Bra där, Inoue.

Jag är så glad, så glad, så glad. Så glad att min sambo inte ens känner igen mig.

Jag överlevde intervjun. Jag har ingen aning om hur det gick, men ändå. Jag har nått någon slags punkt där jag inte ens orkar överanalysera det. Det går som det går. Jag gjorde mitt bästa och jag kan inte påverka något längre.
Och att jag inte överanalyserar en så pass stor grej som det här är.. Smått otroligt, för att uttrycka det milt.
Så gott som jag sov inatt har jag nog inte sovit på flera år..

Världen är ur led.

Imorrn ska jag på anställningsintervju.. Och jag är redan helt galet nervös. Det har jag iofs varit ungefär sedan de ringde, för över en vecka sedan, men ändå.. Det är inte direkt mindre nu, om vi säger så.

Jag vill verkligen ha det här jobbet, och jag tror jag skulle passa perfekt. Frågan är bara hur jag ska lyckas övertyga dem om det.. Jag är inte direkt ett stort fan av att sitta och prata om mig själv, framförallt inte när det gäller att komma på bra saker.

Jag kommer säkert få hjärnsläpp och spy på någon. Det skulle vara typiskt mig.

• Masa mig iväg till jobbet utan att dö av ångest --> fixa referenser inför intervju.
• Packa alldeles för mycket.
• Tömma kamera på (förra) helgens festbilder.
• Träna.
• Ringa m&m.
• Kryssa/pokerspela/bufféfrossa!

Det är åtminstone vad jag kan komma på nu.. Man kanske skulle starta lite vadslagning på hur många punkter som faktiskt kommer avklaras. Nån som är med?

Jag är ingen bra bloggare.. Inte ett enda inlägg sen i tisdags. Illa.
Sen att det i stort sett hänt absolut ingenting sen dess hör ju inte hit. En bra bloggare bloggar ändå, minst några gånger om dagen.

Så.. Ja. Långfredag idag alltså. Dagen då man ska sitta och titta in i väggen hela långa dagen. Jag väljer städning och tvätt istället, det är ju till och med snäppet tråkigare än väggstirrning.

Och imorgon är det kryssning med svärföräldrarna som gäller. Jag ska frossa i buffémat, drinkar till överpris och dåliga coverband. Och pokermaskiner.

I love it.

Orkade inte släpa mig upp till föreläsningen idag.. Lite illa. Inte haft en föreläsning på två veckor och ändå kan jag inte samla ihop ork att ta mig dit när det väl är dags. Ska försöka sätta mig och läsa istället iallafall..

Idag är väl ungefär som igår, fast mindre panikångest och mer likgiltighet. Hela situationen känns helt galen.

Nu ska jag försöka göra nån nytta iallafall och fixa lite disk/tvätt.
Kanske till och med slå på stort och laga mat idag. Frågan är vad..

Det känns bra att vem man än pratar med på facket, så är svaret "Det är regeringens fel", alternativt "Det är regeringens nya regler, det är inte vårt fel".

Men om jag skiter totalt i vems fel det är, och bara undrar om det finns nån jävla hjälp att få..?

Då har man återigen fått den tveksamma äran att njuta av en ny, välriktad spark i magen från facket. Med den obligatoriska efterföljande panikattacken.

Och jag börjar närma mig gränsen då jag inte orkar mer...


Jag ser inte logiken. Jag betalar nästan 500 :-/månad, för ingenting. Jag söker a-kassa, de sänker min avgift till strax över 200 :- / månad. De avslår min ansökan, på grund av 11 ynkliga jävla timmar, och de höjer min avgift till strax under 500 igen. För då är jag arbetslös utan ersättning. Hade jag fått ersättning hade avgiften fortsatt ligga på 200 :-.
Dessutom kommer jag få betala 250:- extra nästa månad, eftersom de drog den lägre avgiften innan de kom fram till att avslå min ansökan.

Vad gör man..? Jag har inte råd med hyra, jag kan inte betala mina räkningar och mat känns som en jävla lyx.

Jag hatar det här.

Nu börjar jag ha hämtat mig från gårdagen, vilken bäst kan beskrivas som.. Annorlunda.
Strippande på dansgolvet och killar i klänning är bara lite av vad kvällen bjöd på. Dessutom fick jag skulden för nån random människas "öl"mage, eftersom jag tydligen sålt en massa hamburgare till honom för 6 -7 år sedan. Good to know.

För en stund sen lyckades min totala apati och likgiltighet övergå i irritation. Jag vet inte vad som är bäst, men irritation är iallafall.. Nånting.
Har mest vandrat runt lite planlöst i lägenheten, tills jag kollade posten. Jag hade fått en betalningspåminnelse. Från facket.
"Enligt våra noteringar har du inte betalat avgiften för.. Bla bla bla.Det är viktigt att du betalar annars kan du bli utesluten, bla bla bla."

Jag vet knappt vart jag ska börja. Jag vet inte vad som gör mig argast, just nu..
Det faktum att jag varit medlem i många år och betalat den skyhöga avgiften, helt i onödan?
Att det saknas 11 jävla timmar en månad, för att jag ska ha rätt till någon form av ersättning?
Att jag inte haft någon som helst inkomst, sen i oktober, och därför inte KAN betala avgiften..?

Även om jag vet att det är standardproceduren när nån missat att betala, så känns det som ett jävla slag i magen. Ännu en påminnelse om hur jävligt det känns för tillfället, och varför.
Precis vad jag inte orkar med.

Det känns knappt ens värt att gå upp på morgonen. Jag känner mig ändå lika produktiv som om jag skulle fortsatt ligga ihopkrupen under täcket. Underbart.

Inatt var återigen en sån där natt där tankarna snurrar och sömnen bara känns längre och längre bort.. Sista gången jag tittade på klockan och konstaterade att jag var klarvaken var 04.30.
Med andra ord är jag ett under av pigghet idag.

Tur att det är svårt att spotta och fräsa och hata allt när man har världens sötaste sambo, som väcker en med frukost på sängen. Klockan 11.58. Så att jag helt ärligt kan säga att jag faktiskt gick upp före 12.

Ibland funderar jag hur personlig jag vill ha den här bloggen.. Från första början skaffade jag ju den för att skriva av mig, ösa ur all skit, bra som dåligt, när ingen orkar lyssna. Fjanta runt eller vara arg och bitter när jag behöver det, eller vara seriös och vettig när den lusten faller på.

Och nu.. Nu vet jag inte alls.
Jag tror jag behöver vara personlig ett tag. Få ventilera vissa saker som grubblas alldeles för mycket på.. Innan jag blir helt galen.

Så ja.. Bloggen goes borderline, kanske?
Mer Inoue, helt enkelt.

Ny kunskap efter gårdagen:
Caipirinoshka blir inte lika god när sockret byts ut mot salt. Inte alls.
Sen att det tog två personer ungefär 10 minuter att lista ut varför den inte smakade som vanligt.. Det hör inte hit.

Anyhoo. Mycket spännande gårdag, för att fatta mig kort.

Ja just ja. Jag blev erbjuden ett jobb också.

Som alla (som känner mig iallafall..) vet, så är inte planering min allra starkaste sida.
Det är nog knappt med på topp 20 ens, när jag tänker efter..

Anyhoo. Idag ska jag bort vid 17. Innan dess skulle jag ta mig till systemet. Klockan 15 ungefär hoppade jag in i duschen för att göra mig redo. Strax efter jag kliver ut ringer en vän och säger att hon står utanför systemet, så hon kan handla så slipper jag.
Strålande.

Alltså har jag helt plötsligt en massa tid över. Vad gör Ino?

a. Gör sig klar för kvällen, trots att det är lång tid kvar.
b. Utnyttjar den extra tiden till att ta hand om tvätten.
c. Sätter sig vid datorn och slösurfar och lyssnar på musik, för att en timme senare inse att det kommer krävas en jävla insats för att hon inte ska bli sen. Igen.

Den första som gissar rätt vinner inte ett skit, eftersom jag är galet pank. Jo, äran då förstås. Vem som nu vill vinna den.

Idag är, milt sagt, ingen bra dag.

Idag är helt enkelt dagen då jag faktiskt inte orkar slåss, alls. Varför skulle jag?
Det gör ju ingen skillnad.

Jag kan ha varit aningen överambitiös idag.
Jag har tränat. Massor.

Ett boxningspass, som sedan följdes upp med mage/rygg/armar-pass.

Behöver jag säga att jag är halvdöd? Det har tagit mig nästan en kvart att skriva det här inlägget, för att jag knappt kan röra armarna längre.
Jag kommer inte kunna röra mig, alls, förrän framåt.. Torsdag nångång.

Så.. Ja. Vi hörs väl på torsdag.

Jag är dålig.
Hela helgen har spenderats i nåt slags koma-tillstånd, vilket inte resulterat i alltför mycket vettigt. Har mest lallat runt, alldeles lycklig över konserten. För ja, den var precis så bra.

Jag och en vän lurade över en intet ont anande person på schlagerkväll i lördags. Gick sådär, eftersom han inte var den enda som hatade schlager. Jag gav upp först.
Fast jag lyckades höra alla låtarna den här gången, det är stort alltid något..