Resultatet.
Gårdagens storslagna städplaner.. eh.. Sket sig. Lite smått.
Istället för en skinande ren lägenhet blev det ett maratonpass World of Warcraft.
Jag är så jävla bra.
Istället för en skinande ren lägenhet blev det ett maratonpass World of Warcraft.
Jag är så jävla bra.
Storslagna planer.
Helgen slut igen då.. Har iofs jobbat hela tiden och har min lediga dag idag, så.. Spelar inte alltför stor roll.
Sov bort halva förmiddagen, trots att jag lovat mig själv att inte göra det. Sen myst i soffan och tittat på Heroes. (Jag har fan blivit beroende..). Flera avsnitt blev det, men jag vill ändå se mer! Farligt farligt.. Bättre serie får man nog leta efter för tillfället.
Resten av dagen ska bara vara nyttig, är det tänkt.. Massa städning och tvätt och grejer. Målet är en skinande ren lägenhet när sambon kommer hem ikväll (yeah right...). Ska bara lyckas slita mig från datorn först.. Känns som om jag sagt så förut..?
Till och med anledningen till mitt senaste psykbryt verkar eventuellt ha ordnat sig. Nu ska vi fan boka den där resan! Om det så betyder att vi får leva på nudlar och vatten de närmsta månaderna.. Billigare biljetter kommer vi aldrig hitta, inte vid den tiden iallafall, vilket är precis när vi planerat att åka.
Min stora förhoppning är att allt kommer kännas så mycket bättre, bara jag har datumen och biljetterna klara. Så fort man känner att nu är det på riktigt, vi kommer åka. Istället för detta eviga "till hösten / våren / hösten, så.." där det alltid lyckats komma nåt som pajar, vare sig det handlar om chefer som lovar mer än de håller eller sjuka återbetalningskrav från CSN.
Den här gången ska vi boka biljetterna, kanske redan ikväll, och sedan får det bära eller brista. Slita som ett djur i sommar, ta varenda extratid som dyker upp och spara, spara, spara.. Sedan är drömresan och den otroligt efterlängtade (och välförtjänta..?) semestern ett faktum. Min största önskan de senaste 2 ½ åren, sedan jag kom hem, att få åka tillbaka. Och framförallt, att den här gången ha personen jag älskar mest vid min sida. Underbart.
Sov bort halva förmiddagen, trots att jag lovat mig själv att inte göra det. Sen myst i soffan och tittat på Heroes. (Jag har fan blivit beroende..). Flera avsnitt blev det, men jag vill ändå se mer! Farligt farligt.. Bättre serie får man nog leta efter för tillfället.
Resten av dagen ska bara vara nyttig, är det tänkt.. Massa städning och tvätt och grejer. Målet är en skinande ren lägenhet när sambon kommer hem ikväll (yeah right...). Ska bara lyckas slita mig från datorn först.. Känns som om jag sagt så förut..?
Till och med anledningen till mitt senaste psykbryt verkar eventuellt ha ordnat sig. Nu ska vi fan boka den där resan! Om det så betyder att vi får leva på nudlar och vatten de närmsta månaderna.. Billigare biljetter kommer vi aldrig hitta, inte vid den tiden iallafall, vilket är precis när vi planerat att åka.
Min stora förhoppning är att allt kommer kännas så mycket bättre, bara jag har datumen och biljetterna klara. Så fort man känner att nu är det på riktigt, vi kommer åka. Istället för detta eviga "till hösten / våren / hösten, så.." där det alltid lyckats komma nåt som pajar, vare sig det handlar om chefer som lovar mer än de håller eller sjuka återbetalningskrav från CSN.
Den här gången ska vi boka biljetterna, kanske redan ikväll, och sedan får det bära eller brista. Slita som ett djur i sommar, ta varenda extratid som dyker upp och spara, spara, spara.. Sedan är drömresan och den otroligt efterlängtade (och välförtjänta..?) semestern ett faktum. Min största önskan de senaste 2 ½ åren, sedan jag kom hem, att få åka tillbaka. Och framförallt, att den här gången ha personen jag älskar mest vid min sida. Underbart.
Ilska > sorg?
Humörsvängningarnas mästare är igång igen..
Tårarna har gått över i nån slags ilska nu.. Över att planerna skiter sig, över allt strul med jobbet, över att aldrig ha tillräckligt med pengar, osv, osv.
Men men.. Hellre ilska än hopplöshet antar jag.. När jag är arg kan jag iallafall aktivera mig mer än när jag är ledsen. Då måste jag ha nåt att göra för att inte explodera.
Resultatet; ett sjukt städat kök.
Tårarna har gått över i nån slags ilska nu.. Över att planerna skiter sig, över allt strul med jobbet, över att aldrig ha tillräckligt med pengar, osv, osv.
Men men.. Hellre ilska än hopplöshet antar jag.. När jag är arg kan jag iallafall aktivera mig mer än när jag är ledsen. Då måste jag ha nåt att göra för att inte explodera.
Resultatet; ett sjukt städat kök.
Skit.
Jag pallar inte...
Nu föll precis den enda saken jag sett fram emot.
Så nu sitter jag här, framför en dator och gråter. Tårarna bara rinner och jag kan inte göra ett skit..
Jag är bra jävla patetisk.
Nu föll precis den enda saken jag sett fram emot.
Så nu sitter jag här, framför en dator och gråter. Tårarna bara rinner och jag kan inte göra ett skit..
Jag är bra jävla patetisk.
Fall to pieces.
Det var en lång dag igår...
Började jättebra, sovmorgon, mys i soffan och Heroes till frukost. Fortsatte dock smått kaotiskt, med en bra tajmad panikattack sådär en 10 minuter innan jag var tvungen att trampa iväg till jobbet. Det bara small till och helt plötsligt stod jag där i badrummet panikgråtandes och hyperventilerandes med världens ångest och känslor jag inte alls kunde kontrollera.. Skrämmande.
Lyckades dock på nåt sätt ta mig samman något sånär, dra på masken (på mer än ett sätt..) och ta mig till jobbet. Klarade det rätt bra, även om timmarna gick i snigelfart och tankarna virvlade runt i huvudet. Inventeringen blev klar efter 22 nån gång, och när min underbara sambo kom och hämtade mig så släppte allt igen. Grät hela vägen hem. Ingen ångest eller nåt sånt, bara.. Utmattning. Så skönt att bara släppa masken och inte försöka se glad ut..
Ibland undrar jag hur han står ut...
Var iallafall underbart skönt att få komma hem igen. Var helt slut både fysiskt och psykiskt, men kunde ändå inte sova.. Låg vaken ett bra tag och funderade en massa.. Lyckades till slut somna och drömde en massa konstigt. Allt i drömmarna hade dock något att göra med jobbet... Alltifrån att min chef fanns nånstans i nästan varje dröm, till att jag befann mig på jobbet och oroade mig över saker. Hur ska man tolka det? :P
Hann fundera en hel del på mitt liv innan jag somnade. Vet inte om jag kom fram till så mycket vettigt, mer än att jag är rätt tragisk egentligen.. Jag har en underbar sambo som jag älskar över allt annat, ingen har nånsin gjort mig lyckligare. Vi bor i en jättefin lägenhet (kanske i minsta laget, men det stör inte). Jag har bra kontakt med min familj, vi bor ganska nära varandra och träffas regelbundet och har kul tillsammans. Jag har ett jobb (vilket iofs inte bara är bra för tillfället..) och jag har vänner.
Och ändå mår jag inte riktigt... Bra. Ändå oroar jag mig för allt och ingenting, analyserar och funderar. Ändå gnager ångesten i mig konstant. Ändå får jag panikattacker.
Jag är 23 år. Det känns som om jag borde veta bättre.. Jag borde inte bry mig så jävla mycket om min vikt. Jag borde inte må dåligt varje gång jag ser mig i spegeln. Jag borde inte oroa mig så mycket över mitt utseende. Jag borde inte jämföra mig med alla andra. Jag borde inte, jag borde inte, jag borde inte.
Det vore så jävla mycket lättare om jag bara kunde sluta oroa mig. Bry mig så mycket om vad andra tycker. Fundera över dåtid/nutid/framtid. Må dåligt.
Om jag bara kunde hitta orken att göra vardagliga saker, istället för att lägga den på saker som får mig att må dåligt. Så att inte småsaker som att till exempel laga mat blir världens största projekt, något jag knappt klarar av, vilket i sin tur bara ger mig mer skuldkänslor och ångest. "Hon klarar inte ens av att laga ordentlig mat..!"
Det är nog bäst att jag slutar här.. Troligtvis ingen som orkar läsa allt eller bry sig ändå. Men jag behövde skriva det här..
Började jättebra, sovmorgon, mys i soffan och Heroes till frukost. Fortsatte dock smått kaotiskt, med en bra tajmad panikattack sådär en 10 minuter innan jag var tvungen att trampa iväg till jobbet. Det bara small till och helt plötsligt stod jag där i badrummet panikgråtandes och hyperventilerandes med världens ångest och känslor jag inte alls kunde kontrollera.. Skrämmande.
Lyckades dock på nåt sätt ta mig samman något sånär, dra på masken (på mer än ett sätt..) och ta mig till jobbet. Klarade det rätt bra, även om timmarna gick i snigelfart och tankarna virvlade runt i huvudet. Inventeringen blev klar efter 22 nån gång, och när min underbara sambo kom och hämtade mig så släppte allt igen. Grät hela vägen hem. Ingen ångest eller nåt sånt, bara.. Utmattning. Så skönt att bara släppa masken och inte försöka se glad ut..
Ibland undrar jag hur han står ut...
Var iallafall underbart skönt att få komma hem igen. Var helt slut både fysiskt och psykiskt, men kunde ändå inte sova.. Låg vaken ett bra tag och funderade en massa.. Lyckades till slut somna och drömde en massa konstigt. Allt i drömmarna hade dock något att göra med jobbet... Alltifrån att min chef fanns nånstans i nästan varje dröm, till att jag befann mig på jobbet och oroade mig över saker. Hur ska man tolka det? :P
Hann fundera en hel del på mitt liv innan jag somnade. Vet inte om jag kom fram till så mycket vettigt, mer än att jag är rätt tragisk egentligen.. Jag har en underbar sambo som jag älskar över allt annat, ingen har nånsin gjort mig lyckligare. Vi bor i en jättefin lägenhet (kanske i minsta laget, men det stör inte). Jag har bra kontakt med min familj, vi bor ganska nära varandra och träffas regelbundet och har kul tillsammans. Jag har ett jobb (vilket iofs inte bara är bra för tillfället..) och jag har vänner.
Och ändå mår jag inte riktigt... Bra. Ändå oroar jag mig för allt och ingenting, analyserar och funderar. Ändå gnager ångesten i mig konstant. Ändå får jag panikattacker.
Jag är 23 år. Det känns som om jag borde veta bättre.. Jag borde inte bry mig så jävla mycket om min vikt. Jag borde inte må dåligt varje gång jag ser mig i spegeln. Jag borde inte oroa mig så mycket över mitt utseende. Jag borde inte jämföra mig med alla andra. Jag borde inte, jag borde inte, jag borde inte.
Det vore så jävla mycket lättare om jag bara kunde sluta oroa mig. Bry mig så mycket om vad andra tycker. Fundera över dåtid/nutid/framtid. Må dåligt.
Om jag bara kunde hitta orken att göra vardagliga saker, istället för att lägga den på saker som får mig att må dåligt. Så att inte småsaker som att till exempel laga mat blir världens största projekt, något jag knappt klarar av, vilket i sin tur bara ger mig mer skuldkänslor och ångest. "Hon klarar inte ens av att laga ordentlig mat..!"
Det är nog bäst att jag slutar här.. Troligtvis ingen som orkar läsa allt eller bry sig ändå. Men jag behövde skriva det här..
Instinkt.
Hah, jag hade rätt! Det regnade en massa ute.. Tänk vilka instinkter man har. Snudd på synsk.
Däremot lyckades jag faktiskt släpa mig ut på promenad, i regnet, två gånger.
Jag är så jävla bra.
Däremot lyckades jag faktiskt släpa mig ut på promenad, i regnet, två gånger.
Jag är så jävla bra.
Första dagen i mitt nya liv.
Idag vaknade jag (precis som många andra dagar, nu när jag tänker efter) med tanken att "idag ska jag förändra mitt liv!". Nyvaken så låg jag och planerade att det är just idag jag ska börja springa, vilket skulle resultera i sjukt snygga ben och en minst lika snygg rumpa till helgen. Kände mig jättepeppad och bestämde mig för att gå upp, trots att väckarklockan bara ringt en gång.
Där nånstans tog energin slut.
Helt plötsligt var jag iallafall uppe, men kände mig inte alls peppad att gå ut och springa längre. Jag skulle kunna skylla på vädret, men eftersom jag inte ens dragit upp persiennerna och sett om det faktiskt regnar ute så skiter jag i det. Men det känns som om det regnar. Och det är ju aldrig kul att springa i regn.
Jag kanske tar en promenad sen. Alternativt en cykeltur. Jag måste ju faktiskt handla, och det är säkert.. 500m till närmsta ICA. Ujuj.
Där nånstans tog energin slut.
Helt plötsligt var jag iallafall uppe, men kände mig inte alls peppad att gå ut och springa längre. Jag skulle kunna skylla på vädret, men eftersom jag inte ens dragit upp persiennerna och sett om det faktiskt regnar ute så skiter jag i det. Men det känns som om det regnar. Och det är ju aldrig kul att springa i regn.
Jag kanske tar en promenad sen. Alternativt en cykeltur. Jag måste ju faktiskt handla, och det är säkert.. 500m till närmsta ICA. Ujuj.
Kryssningen.
Så var man hemma igen då.. Grymt skönt med lite minisemester. Som för övrigt innehöll allt ifrån tokshoppande i Tax-Freebutiken till ett 1700-talstriangeldrama (lång historia).
Det har helt enkelt varit alldeles.. Alldeles.. Underbart.
Det har helt enkelt varit alldeles.. Alldeles.. Underbart.
Minä olen poro.*
*Äntligen får jag användning för mina otroliga kunskaper inom det finska språket!
Yes.. Idag blir det kryssning! Impulshandlande ftw.
Så nu väntar ett par dagar av för mycket mat (buffé!), dricka dyra drinkar och titta på någon dålig show (troligtvis schlager?) och att spela bort alldeles för mycket pengar på pokermaskiner. Underbart.
Yes.. Idag blir det kryssning! Impulshandlande ftw.
Så nu väntar ett par dagar av för mycket mat (buffé!), dricka dyra drinkar och titta på någon dålig show (troligtvis schlager?) och att spela bort alldeles för mycket pengar på pokermaskiner. Underbart.
Modeorakel.
Lite fascinerande hur många modeorakel det finns.
Läste nyss ett blogginlägg som började med att man faktiskt kan ha förra säsongens kjolar även i år, fast den ska sitta i midjan, inte på höften. Inlägget avslutades med en kommentar om att "det finns inga rätt eller fel inom mode".
Jag får iallafall inte ihop det.
Det är nästan så jag funderar på att lägga upp en "dagens outfit", bara för att. Jag tror den utslitna Nirvana-tshirten jagsnott lånat av sambon i kombination med ett par trasiga VIK Hockey-byxor skulle göra succé.
Nu när jag tänker efter, jag kanske ska bli modeorakel jag med?
Läste nyss ett blogginlägg som började med att man faktiskt kan ha förra säsongens kjolar även i år, fast den ska sitta i midjan, inte på höften. Inlägget avslutades med en kommentar om att "det finns inga rätt eller fel inom mode".
Jag får iallafall inte ihop det.
Det är nästan så jag funderar på att lägga upp en "dagens outfit", bara för att. Jag tror den utslitna Nirvana-tshirten jag
Nu när jag tänker efter, jag kanske ska bli modeorakel jag med?
Jail Paris Hilton.
Ah, det här tycker vi om.
Stackars lilla rika flicka. Jobbigt att ta konsekvenserna för sitt handlande?
Stackars lilla rika flicka. Jobbigt att ta konsekvenserna för sitt handlande?
Tragedier.
Jag mår nästan illa.. Har haft en stor klump i magen nästan hela kvällen, ända sedan min mamma ryckte upp dörren och ropar "det brinner där borta!". För det gjorde det ju, verkligen... Inte hos mina föräldrar, men ttillräckligt nära för att påverka hela familjen. Så nära att man vet vilka som drabbats, att familjemedlemmar spenderat massor av tid i just det huset. Så nära att man ser förödelsen från nästan varenda fönster.
En annan anledning till illamåendet har inte alls med min stora skräck för bränder att göra. Den handlar om folk. Vuxna människor som vallfärdar till ett område, bara för att det brinner. Som parkerar rakt över uppfarter, på folks parkeringar och till och med deras gräsmattor bara för att kunna ta kort på en tragedi.
Det är i vanliga fall ett lugnt område, men i takt med att branden tilltog och brandbilarna började samlas, så samlades också folket. Med kameror, och uttryck som "coolt!".. Det är inte coolt, det är frukntansvärt! Det kunde ha gått så illa..
Det gör mig så illa berörd.. När det kryper så här nära.
Jag bara önskar att det fanns något jag kunde göra..
En annan anledning till illamåendet har inte alls med min stora skräck för bränder att göra. Den handlar om folk. Vuxna människor som vallfärdar till ett område, bara för att det brinner. Som parkerar rakt över uppfarter, på folks parkeringar och till och med deras gräsmattor bara för att kunna ta kort på en tragedi.
Det är i vanliga fall ett lugnt område, men i takt med att branden tilltog och brandbilarna började samlas, så samlades också folket. Med kameror, och uttryck som "coolt!".. Det är inte coolt, det är frukntansvärt! Det kunde ha gått så illa..
Det gör mig så illa berörd.. När det kryper så här nära.
Jag bara önskar att det fanns något jag kunde göra..
Åt helvete med diamanter.
Jag slog på stort igår kväll och smorde in mig med brun-utan-sol. Jag slog till och med på så stort att jag smorde in ansiktet, utan en tanke på dess förmåga att ha en viss känslighet mot mysko krämer.
Biiig mistake.
Visserligen ser jag precis ut som om jag skulle solat en längre tid. Utan solskyddsfaktor. Mitt på dagen. I Thailand.
Det vill säga, mitt ansikte hade när jag vaknade en lätt brun underton som tyvärr knappt märktes på grund av den skrikigt röda nyansen som dominerade större delen av ansiktet. Dessutom kliar det som fan.
Åt helvete med diamanter. Foundation is a girls best friend.
Biiig mistake.
Visserligen ser jag precis ut som om jag skulle solat en längre tid. Utan solskyddsfaktor. Mitt på dagen. I Thailand.
Det vill säga, mitt ansikte hade när jag vaknade en lätt brun underton som tyvärr knappt märktes på grund av den skrikigt röda nyansen som dominerade större delen av ansiktet. Dessutom kliar det som fan.
Åt helvete med diamanter. Foundation is a girls best friend.
Långpromenad.
Lite långpromenad gjorde verkligen susen.. Fick sällskap av lillebror också, vilket inte gjorde saken värre. Vi tog med våra kameror och gick på en riktig fotopromenad, verkligen jätteskönt.. Massa bilder blev det, och en massa steg. Över 11 500 steg för att vara (något sånär) exakt. Så nu kan jag känna mig duktig också, vilket nästan är värt värken i knäna.
Eftersom jag är helsåld på svartvita foton, så får smakprovet helt enkelt bli ett sådant.
Piren vid Framnäs.
Drömmar.
Har sovit jättedåligt inatt... Drömde en sjukt obehaglig mardröm, en sån som sitter kvar långt efter man vaknat. Var nästan gråtfärdig när jag vaknade, och först nu börjar obehaget släppa.
Det kändes så himla verkligt.. Helt plötsligt var jag verkligen tillbaka i samma situationer jag var för 10 år sedan. Jag minns att jag till och med tänkte uppgivet att "Jaha.. Nu är jag här igen. Åtminstone slapp jag det ett tag.." och kröp ihop.
Det går inte ens att beskriva mer än att det var.. Hemskt. Jobbigt.
Det är sjukt vad drömmar kan göra.
Ska försöka å bort tankarna nu tänkte jag.. En långpromenad i solen, med kameran kan nog göra susen.. Så får det bli.
Det kändes så himla verkligt.. Helt plötsligt var jag verkligen tillbaka i samma situationer jag var för 10 år sedan. Jag minns att jag till och med tänkte uppgivet att "Jaha.. Nu är jag här igen. Åtminstone slapp jag det ett tag.." och kröp ihop.
Det går inte ens att beskriva mer än att det var.. Hemskt. Jobbigt.
Det är sjukt vad drömmar kan göra.
Ska försöka å bort tankarna nu tänkte jag.. En långpromenad i solen, med kameran kan nog göra susen.. Så får det bli.
Komadag.
Well.. Inte helt otippat så är idag en minst sagt händelselös dag.
Har spenderat mina hittills tre vakna timmar med att titta på fredagens avsnitt av Mullvaden (får ej missas, tur att man har söt sambo som ordnar att det spelas in när man själv jobbar.. ^^), titta på Desperate Housewives och titta på Feta Husdjur. Mycket spännande... Iallafall Mullvaden, klart underskattat program. Är helt såld på det, minns att jag var det förra gången det sändes med, för en massa år sedan.
De enda riktiga planerna för dagen är egentligen att jag ska göra wok ikväll. Vilket jag iofs planerat att göra varje kväll sedan i.. fredags. Jag är grym. Men idag ska jag fan lyckas. Bara jag slipper handla, så ska det nog kunna orda sig dock. Inte direkt på visa-mig-ute-bland-folk-humör idag.. :P
Har spenderat mina hittills tre vakna timmar med att titta på fredagens avsnitt av Mullvaden (får ej missas, tur att man har söt sambo som ordnar att det spelas in när man själv jobbar.. ^^), titta på Desperate Housewives och titta på Feta Husdjur. Mycket spännande... Iallafall Mullvaden, klart underskattat program. Är helt såld på det, minns att jag var det förra gången det sändes med, för en massa år sedan.
De enda riktiga planerna för dagen är egentligen att jag ska göra wok ikväll. Vilket jag iofs planerat att göra varje kväll sedan i.. fredags. Jag är grym. Men idag ska jag fan lyckas. Bara jag slipper handla, så ska det nog kunna orda sig dock. Inte direkt på visa-mig-ute-bland-folk-humör idag.. :P