inoue

Åh, tittar för ovanlighetens skull på MTV.. Det spelas låtar från 1999. Nostalgi...

1999. Bara åtta år sedan, men känns som en hel livstid om man tänker tillbaka på där jag var då.
Jag fyllde 15, gick på högstadiet. Inte min bästa tid, om man säger så.. Inte någon bra tid alls, egentligen. Trots att detta är en tid i mitt liv jag helst bara glömmer och det faktum att jag hatade hälften av de låtar som spelas, så gör musiken mig så glad nu.

Jag är ju inte där längre.
Det som inte dödar, stärker. Det är nog fan så.

Idag är jag grym. Så jävla bra.

Innan klockan tolv idag hade jag hunnit fixa disk, sorterat tvätt och slagit på en tvättmaskin, skruvat ihop en IKEA-möbel, planerat god mat till kvällen och handlat allt som behövs. Dessutom promenerade jag till affären.


Efter det är däremot det vettigaste jag gjort att titta på Desperate Housewives. Oh well..

Jag behöver skriva av mig. Troligtvis inte ens värt att läsa, bara en varning.



Jag tror aldrig jag känt mig så jävla värdelös.
Jag sitter fortfarande och gråter, paniken river i bröstet. Jag har haft två "anfall" den senaste halvtimmen av andnöd, yrsel och panik. Jag vet inte vad jag ska säga längre, jag vet knappt vad vi kom fram till mer än att det är mitt fel. Jag vet inte om det jag försökt säga ens nått fram. Vet inte vart jag ska ta vägen, klättrar nästan på väggarna.


Jag sitter och är alldeles darrig av panik och gråt, han sover.
Jag önskar så att jag också kunde sova.. Framförallt när jag mår såhär, det finns inget jag hellre vill än att sova.

Jag antar att det är såhär det blir. Ful ovana att tränga bort känslor, de dyker ändå bara upp förr eller senare, starkare. Intensivare. Att man aldrig lär sig..

Jag vill verkligen sova.. Bredvid honom, med hans armar runt mig. Och känna att allt ordnar sig. Att jag inte just pajat en massa... Att jag inte precis stått och skrikit och gråtit ut alla mina ihopsamlade känslor åt den jag älskar mest.

Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag är mest förbannad, eller mest ledsen.

Inte kan jag heller riktigt komma fram till vad det var som gjorde mig mest förbannad/ledsen, om det var vad han sa, att han faktiskt kläcker ur sig en sån grej, att han var fullkomligt allvarlig, eller att han inte fattar hur jävla ledsen jag blev.

Där ser man, jag är nog mest ledsen ändå.

Just nu skulle jag kunna skriva en massa om hur jag och min självkänsla funkar på krogen, om folk jag inte alls gillar som jag mött idag och om hur vissa som troligtvis inte ens vet vem jag är kan trycka ner mig så.
Men det tänker jag inte göra, och inte bara för att jag är alldeles för onykter (hur onykter jag nu är när jag inte ens tillåter mig själv att skriva vad jag vill.).

Istället tänker jag sitta här, äta min gröt (fyllemat deluxe, vad gör man när man inte har nånting hemma) och dricka vatten. Och be till bakfylleguden att skona mig imorgon.

Jag är tråkig helt enkelt. Eller som tjejen bredvid mig på bussen sa under vår djupa diskussion om att jobba och tjäna sanslösa summor pengar i Norge, "då är du ju inte så ung.".

Fylleblogg ftw. Undrar om jag tänker så imorrn med.

Okej, nu har Ino tråkigt..

Skulle på födelsedags/inflyttningsfest 18.30, och innan dess skulle jag träffa en vän att ta mig till festen med.
18.17 ringer vännen och säger att hon är lite sen, jag svarar att hon kan höra av sig när hon är redo. Nu har det gått en timme, och jag har fortfarande inte hört nåt... Boooring.

Snart tar jag mig dit själv. Eftersom det kommer ta lika lång tid som att ta sig till henne först. Nackdelen är att det är hon som har vår gemensamma present. Morr.

Aja.. Jag går och borstar tänderna nu, sen ringer jag henne och hotar med.. Nånting. Nåt spännande, och farligt, annars kanske det inte räknas som hot.

Ah, jag är dålig. Lite allmänt sådär, men just nu var det ur bloggsynpunkt jag menade.
Har haft lite fullt upp de senaste dagarna, med lillebror som är här och hälsar på och grejer. Mycket trevligt.

Idag blir det kalas för familjer, eftersom sambon fyller år på torsdag. Det betyder också att jag egentligen inte alls har tid att sitta här, utan borde röja lägenhet, fixa disk, dammsuga, handla och baka tårta.
Men nu är ju inte jag sådär strålande duktig på borde-saker, så eftermiddagen kommer troligtvis spenderas med att spela WoW med lillebror tills jag i panik inser att folk kommer om en halvtimme. Då kanske jag börjar med borde-sakerna. Kanske.

Jag är inte pigg idag.. Förylningen har inte blivit bättre alls, snarare tvärtom.

Förutom hostan och snorigheten har idag även rösten drabbats. Inte så att den är sådär lite sexigt småhes, utan snarare whiskeyskrovlig med målbrottstendenser (den försvinner helt till och från).
Till detta kan vi lägga en halv iprenreklam, med huvudvärk och mensvärk, och tadaa, där har vi förutsättningarna för min arbetsdag idag. För jag har verkligen inte råd att vara hemma från jobbet. Så det får helt enkelt bli en dag (och imorrnj då) i kassan, väsandes. Vill de inte ha mig där så får de fan ge mig lite mer tider så jag har råd att vara hemma när jag är sjuk. Hur enkelt som helst.


Nej, nu ska jag iväg och kurera med te, värktablett och en shake (Ja, jag tog mig äntligen till Cambridgegrejen! Tro det eller ej.), sen är det väl bara off to work som gäller..

Nu är jag arg.

Upptäckte precis att mina presentkort på Make Up Store har gått ut. Jag som ska ner på stan och shoppa idag... Vad är det för jävla ställe som har 6 (s e x !) månader giltighetstid på sina presentkort? Tror aldrig jag sett ett presentkort med kortare giltighetstid än åtminstone ett år..

Så nu är Ino bitter. Nu kan jag ju inte frossa i ögonskuggor som planen var.. Morr.


(Och ja, anledningen till att jag inte shoppat upp ett par presentkort på över sex månader är (den för mig alldeles självklara och inte helt otippade); Jag hade tappat bort dem.).

Note to self; Skaffa ordningssinne. Nån som har lite över? Kanske lite självdisciplin också, så fixar vi ett paketpris? jag lovar, jag betalar bra. Vad sägs om ett par presentkort på en väldigt trevlig sminkbutik?

Citerat från Räddningstjänsten (Aftonbladets text-tv, kanal 5):

"Jag vet att fyra personer var med på planet, men jag vet inte hur det har gått för dem. Men det är ju aldrig bra att krascha."

Idag ska jag fan lyckas släpa mig iväg till Cambridgegrejen, bara nån månad för sent sådär.
Tre kilo till och en aningens mer vältränad rumpa, sen är jag redo för Beach 2007. Jajemän! (Okej, eventuellt behövs min smått otroliga blekhet åtgärdas också, man vill ju inte skrämma livet ur resten av folket på Beachen.)

Jag funderade på en sak..

Det där en himla massa bloggare kör med, "min väska och dess innehåll". Har alla verkligen bara söta små iPods, svindyra plånböcker, nyaste mobilen, ett sött litet anteckningsblock med matchande penna och ett trendigt läppglans i sin väska?
Är det bara min väska som är ett stort virrvarr av grejer? (Den kallas inte svarta hålet för inte).

Vad hände med kvitton, tuggummipaket, mynt man inte orkar lägga i plånboken, tiotalet pennor man ändå aldrig hittar när man behöver dem, hårsnoddar, lypsyl, osv osv..


..Å andra sidan, det kanske bara är jag.
Jag är väl inte direkt känd för mitt ordningssinne. (I wish..)

Vaknade för en halvtimme sen, rätt pigg.. Låg och drog mig en stund och kom fram till att jag skulle vara duktig och ta en promenad (har ingen frukost hemma).
Går upp, börjar fixa lite, kikar mot fönstret och konstaterar att det verkar ljust och soligt ute. Går och drar upp persiennerna och konstaterar att, nej, det var inte ljust och soligt ute. Det är ljust och ser soligt ut för att marken är täckt av snö.
När fan hände det här? Och varför?!

Jag vill inte promenera längre.. :P

Okej, de tvära kasten fortsätter. Från grillfest och ölspel till att halka in på en viss bästa/sämsta bloggarna-undersökning (kan tänka mig att de flesta vet vilken jag menar..).
Och har man som jag inget vettigare för sig kl. 01 en måndagmorgon så var man ju tvungen att läsa debatten.

Herregud vilket liv.
Efter att ha läst en massa och kikat runt lite bland diverse bloggar som nämdes här och där (och med andra man halkat in på i minnet) så kan jag bara konstatera ett par saker.
Halva bloggvärlden ser klonade ut.
Folk är inte riktigt kloka.

Att man ens orkar.
Jag har såklart också åsikter om vilka bloggar som är intressanta och vilka som inte är det, men det är just vad det är, min åsikt. Alla har en, vissa uttrycker den, andra inte. Vissa väljer att uttrycka den på ett sätt som tyder på en mental ålder runt sju, andra väljer att försöka faktiskt låta någorlunda vettiga.
Om någon valt den senare varianten för att uttrycka sin åsikt, varför tjafsa emot? Om jag hade listat tre bloggar som inte faller mig i smaken (röstade dock aldrig, blev alldeles för trött för det..) så är det för att det är just mig de inte faller i smaken. Att jag tycker att en blogg är tråkig/dålig/fjantig/whatever betyder inte att den är det.. Det är min personliga åsikt, och som jag uppfattade det var det just folks åsikter personen som startade undersökningen var nyfiken på.

Sedan kan man ju inte låta bli att undra om folk på allvar tror att man tillför en diskussion något med kommentarer i stil med "bajs på er!!!!1". Eller att någon får högre tankar om en person som använder den frasen som försvar.

Jag blir bara trött.

De senaste dagarna har varit.. turbulenta.
Inte på så sätt att det egentligen hänt en massa stora saker, utan mest småsaker som orsakat stora kast mellan humör och tillstånd.
Under gårdagen gick jag, på bara en halvtimme, ifrån gapskratt och jättekul med mamma och sambo, till att känna mig ovälkommen och vilsen på filmkväll med tre kompisar (där min plats egentligen bara är sambo till en av de tre i kompisgänget). Idag har jag växlat mellan trött och pigg, laddad för grillfest och länna mig som ett tråkigt bihang... Jag har fejkat magont och illamående för min sambos skull och blivit besviken på mig själv att jag från början övervägde att inte finnas där när någon behövde mig.
Jag har hunnit bry mig alldeles för mycket om vad andra tycker och jag har hunnit skita i det totalt. Jag har känt mig omtyckt och söt, och jag har känt mig otroligt ful och malplacerad.


Som vilken dag som helst, när jag tänker efter. Det kanske inte är att undra på att man känner sig vilsen...

Dagen blev bättre.. Ångesten lugnade sig och jag lyckades till och med ta tag i städandet.

Har haft reservfödelsedag på eftermiddagen. Familjen kom hit och firade lite, eftersom jobb och lunginflammation kom i vägen i tisdags. Ätit massor, tårta, muffins och otroligt god mat (Måste fixa receptet! Sanslöst gott var det..).
Riktigt trevligt var det iallafall. Hade inte träffat familjen på jättelänge känns det som (återigen, lunginflammationer och jobb).


Aja.. Känner mig rätt tom för tillfället. Inget vettigt att skriva, så jag kan lika gärna låta bli.
Lutar åt att jag spenderar kvällen med att spela WoW och dricka vin. Lagom engagerande..

Idag är en sån dag då jag verkligen inte kan sätta ord på mina känslor..
Det känns som.. Som om hela jag bara skriker inuti. Som om jag skulle kunna spricka av känslor och ångest. Känns som om jag knappt kan andas, vill bara ställa mig nånstans och skrika rakt ut för att få ut allt. Men.. Det går ju inte.

Istället vandrar jag bara runt i lägenheten, planlöst, och tittar på allt som borde göras. Ser diskberget och skriket inuti bara växer och växer. Jag orkar inte. Jag orkar inte!

Det funkar inte. Jag funkar inte, inte idag. Inte just nu.. Jag vill bara skrika, sova, försvinna.. Vad som helst, bara jag slipper ångestkänslan.

Okej, jag vet att jag sa 20.30, men då hade jag inte riktigt räknat med att få tag på en sista-minuten-tvättid.
Så.. here it comes!

Ino fick aldrig sin skruvmejsel.
Ino kunde därmed inte heller betala de alldeles för sena räkningarna. Därför sitter hon nu och håller alla tummar hon har att hon ska hinna få tag på en imorrn, innan eventuella påminnelser/kravbrev hinner dyka upp.

Där ser man.

Okej, omplanering deluxe.

Prio ett: Hitta säkerhetsdosa.
Prio två: Hitta yttepytteliten skruvmejsel att få upp batterilucka med.

Prio tre: Resten.


Wish me luck.


Uppdatering: Säkerhetsdosan är hittad. Däremot är jag tveksam till om det ens görs så små skruvmejslar som tydligen ska användas för att få upp batteriluckan.
Missa inte den spännande fortsättningen! Kommer Ino få tag på sin sambo i tid? Kommer han hitta en tillräckligt liten skruvmejsel innan arbetsdagen är slut, och kommer han komma ihåg att köpa den?
Svaren får ni ikväll, 20.30. Stay tuned.

Äh, nu blir det muffins istället.

Sådärja. Då har det underbara schemat börjat. Jobbar inte förrän nästa lördag... Skönt med ledigt visserligen, men skönare att veta att man har råd att överleva efter att räkningarna är betalda.
Ska iallafall göra en massa kreativt och ta tag i mitt liv under tiden, alltid något. med andra ord, dagen är planerad med aktiviteter till bristningsgränsen. Ska motionera (tanken var en springtur, men ja, promenad är mer troligt), städa hela lägenheten, tvätta delar av den massiva högen smutstvätt, ta en cykeltur och handla, baka (!!) och.. Hmm.. Nåt mer är jag ganska säker på att det var. Betala räkningar, så fort jag fått tag på batteriet som behövs till säkerhetsdosan... Right.
Hittills har jag faktiskt hunnit med att städa ett halvt badrum. Sen kom jag fram till att jag kunde ta en liten paus, och då insåg jag att World of Warcraft är hundra gånger roligare än att skura toaletten. Sen kom jag fram till att jag måste blogga lite, och här är jag nu. Lägenheten ser fortfarande ut som en krigszon (utom handfatet och toaletten då) och all motivation är slut. Otippat.

Hmm.. Älskling bjöd ut mig på födelsedagsmiddag efter jobbet. Jag beställde ett glas vin till maten och fick visa leg eftersom "det är 18 års åldersgräns på alkohol".

Jag kanske inte behöver åldersnoja alltför mycket än, med andra ord.

Då var man 23 då.
Känner mig dock inte en dag äldre än 22 ½.

Kanske beror på att jag, tekniskt sett, inte är inne på mitt 23:e år än. Det är ju faktiskt 10 timmar kvar.

Okej, det är kul att titta på hockey. Och jag vill se hur det går mellan Modo och HV71. Men inte när det innebär att CSI ställs in.
You don't mess with my CSI.
Morr. Igen.

Jag hatar att jobba när jag är bakis. Framförallt när jag tar det lugnt, just för att jag ska jobba dagen efter, men på nåt vänster blir tokfull och därmed också sjukt bakis. Den här helgen i ett nötskal alltså.

Var ju ute igår iallafall, och lyckades som sagt bli jävligt mycket fullare än jag planerat (eller ens trott). Drack inte alltför mycket heller, men nog small det till ändå. Vaknar alldeles för tidigt i morse, kändes som om jag fortfarande var aspackad, torr i munnen och illamående. Lyckades somna om iallafall, och vaknade sen av väckarklockan. Illamåendet och känslan av fylla var däremot utbytt mot grym huvudvärk. Underbart.
Den som uppfann huvudvärkstabletten var troligtvis världens bästa människa, alla kategorier.

Så min dag på jobbet har alltså bestått av den underbara bakfylleångesten och nojan.. Perfekt kombination, känslan av att vilja dra något gammalt över sig och att stå i en kassa och vara trevlig. I såna lägen är det synd att jag inte har ett kontorsjobb (eller ett 9-till-17-på-vardagar-jobb över huvud taget!). Men det är nog enda anledningen till att jag skulle vilja ha ett sånt också..