Idag har jag varit ute och promenerat i nästan två timmar. Jag höll på att frysa ihjäl.. Det är fördelen (?) med att bo precis vid en av landets större sjöar, att oavsett om det är en plusgrad eller tjugo minusgrader så är det snorkallt. Framförallt idag, när det blåste lite fint också.

Dessutom har jag smått fascinerande knän som strejkar lite allmänt, och av någon anledning är känsliga för plötsliga väderomslag och temperaturförändringar. De kör nån slags tyst protest genom stelhet och en känsla av knivar instuckna här och där.
Efter en och en halv timmes promenad idag såg jag ut som vilken genomsnittlig 80-åring som helst, stapplandes fram.

Kan det bli bättre? 23 år, humor som en sjuåring, knäleder som
en 80-åring. Strålande.