Och då kommer känslan, den smygande känslan...

Ni vet den där känslan när man drömt så hemska saker att man vaknar gråtandes, i full panik? Den där känslan som sitter kvar och gör att man mår dåligt långt in på dagen..?
Just det. Den. I kombination med allergiattacken from hell. Där är jag nu. Whoopie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback