Mitt återvändande till kaoset har fått mig att börja fundera en massa..

Vad vill jag göra med mitt liv? Som alla frågar, "Vad har du tänkt göra till hösten/våren/när du blir stor?".
Och.. Jag vet inte. Inte alls. Det känns som om jag tappat mina drömmar, mina mål.. Det finns inget kvar. Långresan med sambon (om vi lyckas spara ihop till den nån gång) är allt som hägrar. Men efter den? Resten av livet?

När jag var yngre hade jag så många planer, idéer och saker jag ville göra. Sen kom svackan, då ingen framtid fanns. Då jag slutade planera och drömma. Då jag ärligt talat inte trodde att jag skulle bli så gammal att jag behövde.

Och här står jag nu.. Med en halvfärdig högskoleutbildning i bagaget, noll motivation att återuppta den, ett jobb där jag knappt får jobba, studieskulder, dåligt med pengar och inga planer för hur jag ska lyckas ta tag i mitt liv.


Allt var så mycket lättare när man var liten.. Då man ena dagen var övertygad om att veterinär var ens kall i livet, för att i nästa övergå till kock, på grund av den dumma pälsdjursallergin. Då man inte såg några som helst problem med drömmen om att bli delfinskötare eller ballerina, trots att man inte tagit en balettlektion i hela sitt 8-åriga liv. Då jag drömde om att bli allt ifrån fotomodell till handbollsproffs, utan talang inom något av det.

Men nu.. Vet jag inte alls vad jag vill. Ingenting lockar, alls..