Igår träffade jag någon från mitt "förra liv". Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det.

Personen i fråga var någon jag inte kom överens med. Milt sagt. Snarare så hatade hon mig, vilket hon visade tydligt (vet inte varför dock), och det gjorde inte direkt att jag gillade henne heller. Dessutom var hon sjukt dryg och uppkäftig. Som tur var behövde jag inte ha något med henne att göra alls efter 14-årsåldern nån gång.
Hursomhelst. För några år sedan stötte jag på henne igen. Och ingen människa har nog nånsin fått mig att känna mig så liten och värdelös som hon, bara genom 10 minuters nedlåtande blickar på en bussfärd. Det var helt sjukt. Det bröt ner mig totalt.. Jag gick hem och bara grät och grät och grät.

Jag trodde verkligen inte jag kunde ta åt mig så mycket av en sån grej. Så mycket skit som jag lyckats mer eller mindre bara sopa av mig, så kommer hon av alla människor och sänker mig helt.

Allt det där kom iallafall tillbaka igår när vi träffades igen.. Och det kändes bara.. "Jaha".