Fan vad bra det där gick då. Jag lyckades vara arg och bitter i ganska precis en timme efter det. (Till mitt försvar så var jag dock jäävligt arg och bitter.). Efter ganska precis en timme kom nämligen min sambo hem och jag kunde vräka ur mig allt. Där nånstans försvann även all energi och den tysta, starka, väldigt arga Ino övergick på ungefär en halvsekund till en hulkande, storgrinande, men fortfarande jätteförbannad Ino.

Så, nu är jag här, ytterligare en timme senare. Alldeles rödgråten, med smink i hela ansiktet, och inte lika arg längre. Det var rätt skönt att häva ur sig allt som gör en arg på en stackars oskyldig sambo (projicering ftw!), och kunna skita i det en stund. Tills jag måste gå till jobbet imorrn bitti igen, och allt börjar om, vill säga. :P

Nej, nu ska jag gå och få bort Alice Cooper-looken och försöka se lite vettig ut, sen ska jag iväg och dränka mina sorger i vin. Perfekt.