inoue

Man kanske ska försöka pyssla ihop en liten dagsplanering, så att jag har full koll på mitt otroligt innehållsrika och meningsfulla liv. Så, idag ska jag alltså:

• Köpa tågbiljetter.

Right. That would be it.
Vilken tur att jag använde punktlista, så att det inte ser ännu mer patetiskt ut än vad det redan är.

Känner mig lite småbitter idag med, inte helt otippat.
Känns frustrerande att nånstans långt in inte kunna sluta hoppas, fast man vet att det är kört.. Framförallt är det otroligt frustrerande att det fortfarande påverkar min sömn. Man skulle nästan kunna tro att jag gått och blivit morgonpigg ju, hemska tanke..

Nu är jag så fantastiskt jävla trött på den här skiten så jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

That would be all.

Nu är jag tillbaka lite mer igen. Varit lite fullt upp de senaste dagarna, med aprilskämt, födelsedagsfirande och alldeles för mycket tårta.

Väntar fortfarande på svar efter anställningsintervjun jag var på, vilket börjar ta ut sin rätt. Sover lite sådär, eftersom jag av nån anledning fått för mig att de kommer ringa när jag ligger och sover. Det resulterar såklart i lagom djup sömn och uppvaknanden stup i kvarten. Börjar bli lite nervös i vaket tillstånd också nu.. Tänk om de inte hör av sig alls liksom? Aja.. Ingen idé att fundera. Den som lever får se, right?

Nu ska jag ner till arbetsförmedlingen och bli behandlad som en treåring. Toodles.

Vad är det för fel på mig egentligen?
Inte sådär i allmänhet, utan just nu syftade jag mest på mitt fantastiska planeringshandikapp.

Det spelar ingen roll hur jag än planerar, det slutar alltid med att jag får göra allt i sista minuten.
Idag åkte jag hem i tid, för att ta tag i städandet av den smått röriga lägenheten inför morgondagens fest.  4 timmar senare, ser lägenheten exakt likadan ut, minus ett tvättställ. Jag har lyckats förflytta tvätten från ett tvättställ till byrån.

Planen var ju att jag skulle hinna fixa så mycket som möjligt idag, så jag (för en gångs skull) slapp panikstäda i sista minuten. But no..
Där rök min chans att hinna ner på stan och prova drömkjolen imorrn. Bra där, Inoue.

Imorrn ska jag på anställningsintervju.. Och jag är redan helt galet nervös. Det har jag iofs varit ungefär sedan de ringde, för över en vecka sedan, men ändå.. Det är inte direkt mindre nu, om vi säger så.

Jag vill verkligen ha det här jobbet, och jag tror jag skulle passa perfekt. Frågan är bara hur jag ska lyckas övertyga dem om det.. Jag är inte direkt ett stort fan av att sitta och prata om mig själv, framförallt inte när det gäller att komma på bra saker.

Jag kommer säkert få hjärnsläpp och spy på någon. Det skulle vara typiskt mig.

• Masa mig iväg till jobbet utan att dö av ångest --> fixa referenser inför intervju.
• Packa alldeles för mycket.
• Tömma kamera på (förra) helgens festbilder.
• Träna.
• Ringa m&m.
• Kryssa/pokerspela/bufféfrossa!

Det är åtminstone vad jag kan komma på nu.. Man kanske skulle starta lite vadslagning på hur många punkter som faktiskt kommer avklaras. Nån som är med?

Det känns bra att vem man än pratar med på facket, så är svaret "Det är regeringens fel", alternativt "Det är regeringens nya regler, det är inte vårt fel".

Men om jag skiter totalt i vems fel det är, och bara undrar om det finns nån jävla hjälp att få..?

Då har man återigen fått den tveksamma äran att njuta av en ny, välriktad spark i magen från facket. Med den obligatoriska efterföljande panikattacken.

Och jag börjar närma mig gränsen då jag inte orkar mer...


Jag ser inte logiken. Jag betalar nästan 500 :-/månad, för ingenting. Jag söker a-kassa, de sänker min avgift till strax över 200 :- / månad. De avslår min ansökan, på grund av 11 ynkliga jävla timmar, och de höjer min avgift till strax under 500 igen. För då är jag arbetslös utan ersättning. Hade jag fått ersättning hade avgiften fortsatt ligga på 200 :-.
Dessutom kommer jag få betala 250:- extra nästa månad, eftersom de drog den lägre avgiften innan de kom fram till att avslå min ansökan.

Vad gör man..? Jag har inte råd med hyra, jag kan inte betala mina räkningar och mat känns som en jävla lyx.

Jag hatar det här.

Inatt var återigen en sån där natt där tankarna snurrar och sömnen bara känns längre och längre bort.. Sista gången jag tittade på klockan och konstaterade att jag var klarvaken var 04.30.
Med andra ord är jag ett under av pigghet idag.

Tur att det är svårt att spotta och fräsa och hata allt när man har världens sötaste sambo, som väcker en med frukost på sängen. Klockan 11.58. Så att jag helt ärligt kan säga att jag faktiskt gick upp före 12.

Ny kunskap efter gårdagen:
Caipirinoshka blir inte lika god när sockret byts ut mot salt. Inte alls.
Sen att det tog två personer ungefär 10 minuter att lista ut varför den inte smakade som vanligt.. Det hör inte hit.

Anyhoo. Mycket spännande gårdag, för att fatta mig kort.

Ja just ja. Jag blev erbjuden ett jobb också.

Som alla (som känner mig iallafall..) vet, så är inte planering min allra starkaste sida.
Det är nog knappt med på topp 20 ens, när jag tänker efter..

Anyhoo. Idag ska jag bort vid 17. Innan dess skulle jag ta mig till systemet. Klockan 15 ungefär hoppade jag in i duschen för att göra mig redo. Strax efter jag kliver ut ringer en vän och säger att hon står utanför systemet, så hon kan handla så slipper jag.
Strålande.

Alltså har jag helt plötsligt en massa tid över. Vad gör Ino?

a. Gör sig klar för kvällen, trots att det är lång tid kvar.
b. Utnyttjar den extra tiden till att ta hand om tvätten.
c. Sätter sig vid datorn och slösurfar och lyssnar på musik, för att en timme senare inse att det kommer krävas en jävla insats för att hon inte ska bli sen. Igen.

Den första som gissar rätt vinner inte ett skit, eftersom jag är galet pank. Jo, äran då förstås. Vem som nu vill vinna den.

Jag kan ha varit aningen överambitiös idag.
Jag har tränat. Massor.

Ett boxningspass, som sedan följdes upp med mage/rygg/armar-pass.

Behöver jag säga att jag är halvdöd? Det har tagit mig nästan en kvart att skriva det här inlägget, för att jag knappt kan röra armarna längre.
Jag kommer inte kunna röra mig, alls, förrän framåt.. Torsdag nångång.

Så.. Ja. Vi hörs väl på torsdag.

Jag är dålig.
Hela helgen har spenderats i nåt slags koma-tillstånd, vilket inte resulterat i alltför mycket vettigt. Har mest lallat runt, alldeles lycklig över konserten. För ja, den var precis så bra.

Jag och en vän lurade över en intet ont anande person på schlagerkväll i lördags. Gick sådär, eftersom han inte var den enda som hatade schlager. Jag gav upp först.
Fast jag lyckades höra alla låtarna den här gången, det är stort alltid något..